Den stora snackisen inför årets Vasalopp har mest handlat om mannen, myten, legenden Petter Northug som äntligen skulle få mäta sig i världens största skidtävling. Men efter beskedet att Northug ännu inte är frisk och där med går miste om 1.000.000,00 kr som han skulle få för sitt deltagande, står nu dom flesta och bara stampar. Den största förloraren är dock Vasaloppet själva även om loppet redan växer ifrån sina motsvarigheter. Ett deltagande hade faktiskt vart roligt, även om det nu släpper in ljus på flera deltagare med även större chanser att vinna!
I avsaknad av skidsportens rockstjärna skulle jag verkligen se fram mot om ”Någon” annan kunde stjäla dess stora uppmärksamhet. Det jag önskar är att en, kanske för allmänheten okänd åkare, kliver in och tar hem segern på rekordtid (i detta isföre). En person som visat framfötterna och som definitivt har visat att han är kapabel för bedriften är den jämngamle och barndomskamraten Jimmie Johnsson.
Jimmie har genom åren träna mycket men enbart visat upp sin fulla styrka med ett fåtal fullträffar under varje säsong. Skillnaden i år är att han nu hållit sig kvar i toppstriden med mängder av fina placeringar. Detta är dock inget förvånande för alla i hans omgivning men genom sin nuvarande tredjeplats i årets totalställning i Ski Classiscs blir han också en av de verkligt stora favoriterna att kunna ta hem segern i årets Vasalopp. Enligt oddsen på Svenska spel placerar han sig som 6:e lägst rankade man med ett odds på 9 gånger pengarna.
Själv sitter jag hemma på kammaren och har precis tagit fram rullskidorna igen, då klimatet inte inbringar till någon förhoppning om snö i ett 5 gradigt och soligt Västerås, en vintermånad som denna. På råge på allt har dom till och med vårstädat vägarna från grus!!! Mitt fokus ligger nu på att slutför min civilingenjörsexamen i samhällsbyggnad och där med inga tankar på ännu en Vasaloppsstart. Men ska jag vara ärlig så är det svårt att sitta still när jag tänker på att stå på startlinjen igen!
Petter vs. Jimmie
Min sista förhoppning är i alla fall att denna Jimmie Johnsson ska få en egen hyllningssång som sångkvartetten DEO skrivit till den store Petter Northug efter Vasaloppet 2012!
Hyllningssång till Petter Northug av sångkvartetten DEO
Grym bild på motståndarna.
Jag i ledningen på slutdelen av det 2:a av de 3 varven.
Ja, i helgen avgjordes hela den totala världscupen i Falun. Och det blev inte den nya Zlatan som tog hem den utan Super Dario som gjorde det. På damsidan åkte en mindre tekniskt kunnig åkare hem segern vid namn Kowalczyk. Allt medans jag stod och hejade fram alla svenska framgångar som de verkligen blev, även om det inte belv någon seger. 
I morgon är det Engelbrektsloppet igen. Ett lopp som nästan går på hemma plan och sträcker sig hela 60 km. Mycket längre än så är det inte många lopp som är i Sverige inför Vasaloppet. Tävlingen går mest i en fin skogsmiljö med start- och målplats inne på toget i Norbergs centrum.
Sista tävlinga på SM veckan i Sundsvall var 15 km skate på en stenhårt 5 kilometerslinga som kördes 3 varv. För min del satt verkligen mjölksyran kvar från sprinttävlingen, även om jag tyckte den försvan efter sista racet. Men så väl jag hade startat kunde jag ändå åka ut och känna att jag kunde kämpa på skidorna. Det gjorde att jag nu, för första gången i år, kunde göra ett bra lopp och placera mig som 29:e man i mål. Dessutom lyckades jag också få lite TV-tid i rutan innan giganterna kom och tog över chowen.
Då var sprint SM avgjort. Jag placerade mig på 19:e plats med en ganska okej insatts, Men den förvandlades ganska snabbt till bara en 28:e plats i slutresultatet efter att Stum Björn kom och hälsade på i den ovanligt långa backen för en sprint. 
Idag kördes den första SM tävlingen i Sundsvall. Det var nämligen 30 km dubbel jakt. Vilket betyder masstart 15 km klassisk och skidbyte till 15 km skate. Hela den svenska skideliten var också på plats vilket gjorde startfältet till bland det hårdaste någonsin.
Efter Marcialonga blev det ett pass till uppe i Lavaze innan vi for hemåt och flög senare på kvällen. Kl 23.00 landade vi i Sverige och inte förrän kl. 02.30 somnade jag in i sängen hos mamma i Avesta. På morgonen därefter bar det direkt av mot Borlänge för att packa om och hämta skidor innan jag fortsatte upp till Mora och Sundsvall. Vilket gjorde att jag nästan fick två dygn i restid.
I helgen var det långlopps premiär för min del. Lite strul i starten då min stav gick av efter bara någon kilometers åkning och en vurpa i fel läge gjorde att jag inte slutade bättre än på 18:e plats. Dock i ett knallhårt startfält och med en ledning på ca 20 sekunder efter halva loppet kört, då jag körde på lite på den lite utanför spåret på de lilla isen som fanns. Tyvärr slets fästet bort i denna stund och jag fick staka hem till Evertsberg igen.
Följ mig via